Birte Hanson tävlade i OS för två nationer

Ibland blir mötet med människan starkare än arbetsuppgiften man ställs inför. Att möta Birte Hanson är som att möta ett positivt laddat kärnkraftverk på två ben och med 90 år på nacken. Omtumlande.

Birte Hanson är en i en lång kedja av svenska medborgare som har vunnit olympiska medaljer i simhopp. 15 aktiva – från Hjalmar Johansson 1908 och Greta Johansson 1912 – har tagit OS-medaljer. Grejen med Birte Hanson är att hon inte var svensk medborgare när hon tog sin medalj 1948.

Birte kom till Sverige från vårt grannland Danmark som olympisk medaljör. Då hette hon Birte Christophersen och hade massor med intressanta möten och resor i sin ryggsäck redan då. De har inte blivit färre sedan hon blev svensk medborgare.

Birte Hanson har hon kallats i Sverige när vi har pratat om henne som idrottskvinna. Detta som föregångare till Ulrika Knape som ”first string” i svensk simhopp. Ekberg, det namnet gifte hon sig till efter idrottskarriären och har kunnat njuta av en relativ anonymitet i och med detta – och verkligen trivts med den.

I år har hon fyllt 90 år. Fortfarande med en spänst i knopp och kropp, men med synskärpan något nedsatt.

Birte, med massor av år inom idrotten, sprider fortfarande sin visdom och sitt engagemang när det gäller motion och vikten av att röra sig. Hon lever som hon lär, det ska sägas.

Hon bor numera på Victoria Park i Malmö, vid kanten av kalkbrotten på Limhamn. Ett boende som hon har haft sedan det byggdes runt 2005. Hon var en av de första hyresgästerna.

– Bättre än så här kan man inte ha det. Allt in på knuten med bassänger inne och ute, boule, putting green, tennisbana och en vidunderligt skön trädgård. Så här önskar jag att alla skulle få bo, säger hon när hon visar mig omkring i sitt hems närmaste omgivning.

500 meter i bassängen inleder dagen. Numera färdas hon vågrätt i bassängen, simmandes. Hoppandet är en svunnen epok. Under vinterhalvåret i inomhusbassängen, men under sommaren – då mitt möte med Birte ägde rum – är det naturligtvis utebassängen som gäller.

Mycket aktiviteter, möten med människor, kortspel på kvällarna – gärna bridge. Det är en aktiv kvinna som möter mig.

Mer än bara en idrottskvinna

Men historien om Birte är inte bara en historia om en idrottskvinna. Det är också historien om en kvinna som skiftade land mitt i sin idrottskarriär, om en ensamstående mamma och berättelsen om en kvinna som verkligen tog chansen att se sig om i världen med hjälp av sin idrott.

Detta i en tid som var helt annorlunda än den globaliserade värld som möter oss idag. Birtes start av vuxenlivet sammanföll med krigsslutet. Då fanns det ett oändligt behov och en stor nyfikenhet att se sig omkring i världen, men möjligheterna var inte i närheten av det som bjuds nu på 2000-talet. Men idrotten skulle hjälpa danska Birte på vägen.

Birte föddes i Köpenhamn den 28 mars 1924. Pappa var snickaren Christian Christophersen och mamman Kristine Nielsen. Idrotten kom inte med modersmjölken – det idrottsliga påbrået var noll. Men som enda barn i familjen fick Birte fullt stöd för sitt engagemang i gymnastiken och simhoppningen.

Gymnastiken var av truppmodell. Truppgympan var stor i Danmark under och direkt efter kriget, liksom den var i Sverige. Mycket övningar med boll enligt en modell som bland annat representeras av Malmöflickorna och Idlaflickorna.

Första kontakten med simhopp fick Birte när hon som 11-åring var ute och badade i Hobro 1935. Det var första gången hon vågade sig ner från 3-meterssvikten. Med benen först.

Vad hon då inte visste var att hon tretton år senare skulle nå sin idrottsliga peak med bronsmedaljen vid London-OS 1948.

Började med gymnastik

Gymnastiken var det som tog de första idrottsliga greppen på Birte. Gymnastik går som en röd tråd genom generationer av simhoppare. Tidig fostran i koordination leder till färdigheter i simhopp.

Inspiration och träningsstimulans fick Birte i sin egen idrottsförening, Kvindelig Idrætsforening, en utbrytarförening från Københavns Kvindelige Gymnastikforening. Föreningen bildades 1906 för att tillvarata elitidrotten inom gymnastik och simidrott.

1920 tog Stefanie Fryland Clausen OS-guld i simhopp och 1948 utökades medaljskörden. Föreningen levde vidare fram till 1980-talet innan handbollen tog över under namnet Ajax København.

Redan 1938 hade klubben fått en Europamästarinna i simhopp, Inge Beeken. Hon inspirerade den tre år yngre Birte. Första segern över Inge kom i februari 1941 och Birte hamnade för första gången på omslaget på danska Idrætsbladet.

Detta var det första av sjutton danska mästerskapsguld. Birte och Inge följdes åt under många år – inte minst fram till OS-finalerna i London 1948.

En dansk guldålder

Åren strax före kriget och framåt var dansk simnings första guldålder. Simmerskor som Inge Sörensen och Ragnhild Hveger dominerade i Europa, och simhoppare fanns det gott om i Danmark.

Trots kriget lyckades Birte och Inge Beeken hålla i träningen och deltog i OS i London 1948, mycket tack vare tränaren Ellen Margrete Kirel.

1946 avslutade Birte sin utbildning till gymnastiklärare. Därefter följde långa turnéer till USA, Kanada, Kuba och Mexiko. Totalt 14 månader och 44 delstater. Efter hemkomsten skrevs boken Springet ud i verden.

Oväntad medalj

Inför London 1948 hade det gått bra träningsmässigt, men att nå pallen var inget hon förväntade sig. Guldet vanns av Vicky Draves, USA, på 68,87 poäng. Birte tog bronset på 66,04 poäng.

Simhoppningen avgjordes i Empire Pool, den första inomhusarenan för OS-simning. Arenan heter idag Wembley Arena.

– Jag satte dit alla hoppen och har aldrig grämt mig över att det var så nära, säger Birte.

Starkare kontakt med Sverige

Efter OS stärktes kontakten med Sverige. Birte träffade den svenske simhopparen och pistolskytten Hans Hanson. De gifte sig 1951 och fick sonen Anders året därpå.

Efter skilsmässan 1957 flyttade Birte till Malmö. Senare gifte hon sig med Sture Ekberg, med vilken hon levde fram till hans död 2005.

Intressanta år och ett svenskt liv

Birte vann sammanlagt 57 nationella mästerskapsguld i Danmark och Sverige, gjorde tre OS-starter och tog fem EM-medaljer.

Efter yrkeslivet som gymnastiklärare gick hon i pension 1989. Därefter fylldes livet av golf, socialt umgänge och senare ett aktivt liv på Victoria Park.

– Jag är svenska, säger hon med all tydlighet. Jag tänker på svenska. Jag är totalt integrerad.

Ett möte med en idrottslegend som man kan leva på ett bra tag.