Malin Nilsson
90-talets simdrottning – Malin Nilsson
Malin Nilsson är en av våra stora simmerskor som dominerade frisimmets medel- och distanssträckor i Sverige under 1990-talets första hälft. Hennes tider räckte ofta även i internationella sammanhang och hon representerade Sverige vid inte mindre än två OS, fem VM och två EM under 1990-talet.
De första simtagen
Karriären inleddes på Kockums Fritid i Malmö. Pappa Jarn arbetade på Kockums och det innebar en förmån som gav familjen fritt tillträde till den stora idrottsanläggningen. Förutom sporthallar fanns där bowlinghall, ishall och simhall – och det var här simskolan började.
Runt 1980 fick mamma Agneta syn på en annons om MS medleyskola och Malin, som älskade vatten, nappade direkt. För som så många andra var gemenskapen med träningskompisarna ofta viktigare än själva träningen.
Visst frös Malin ibland och i mitten av varje termin var hon nära att ge upp. Men när en ny termin närmade sig var längtan efter simmarkompisarna alltid starkare än motviljan mot det kalla vattnet.
Tävlingsdebuten
Tävlingsdebuten skedde på en intern klubbtävling och distansen var 25 meter ryggsim. Malin var egentligen inte särskilt tävlingssugen, men efter viss övertalning hoppade hon i och simmade in på en fjärdeplats.
Hon blev slagen av bland andra systrarna Katharina och Cecilia Kentell. Vid nästa klubbtävling gick det bättre – Malin vann både 25 meter ryggsim och 25 meter bröstsim. Kanske var det här som allt började på allvar.
Vägen mot eliten
Så småningom hamnade Malin i de så kallade bokstavsgrupperna, där man började tävla mot simmare från andra klubbar. En viktig tränare under denna period var Gretel Aronsson.
Gretel kunde uppfattas som hård på ytan, men hon var skicklig på att lotsa fram talanger till duktiga ungdomssimmare. Malin, som åkte buss från Oxie till träningen i Malmö, hade ibland svårt att hinna till passen som började klockan 16.
Vid ett tillfälle föreslog Gretel att Malin kunde ta på sig badmössan redan på bussen för att spara tid.
Via C-gruppen flyttades Malin vidare upp i träningshierarkin och hamnade hos Claes Liljegren och Johan Lindberg, som ledde en gemensam MS/LSS-grupp med omkring 30 simmare.
Detta var steget under elitgruppen i MKK. Träningen intensifierades och allvaret ökade, även om det fortfarande fanns gott om utrymme för glädje och upptåg.
Tillsammans med träningskompisen Annika Rasmusson bildade Malin duon ”Malonka”, som ofta stod för underhållningen vid sidan av träningen under olika läger.
Genombrottet
Malin debuterade på Sum-Sim som bröstsimmare men visade snart att hennes starkaste simsätt var frisim. Till en början var det främst 50 och 100 meter frisim som gällde.
1987 debuterade hon i det svenska ungdomslandslaget vid EJM i Rom. Förutom 100 meter frisim individuellt simmade hon även frisimssträckan i lagkappslaget som tog brons på 4×100 meter medley.
Som 15-åring flyttades Malin hösten 1988 upp till MKK:s träningsgrupp ledd av Greg Connell. Träningsdosen ökade markant med fler morgonpass och längre, mer intensiva träningspass.
Samma år deltog Malin återigen vid EJM, denna gång i Amersfoort i Nederländerna, dock utan samma resultatmässiga framgångar som året innan.
Dominans på medel- och distans
Träningen för Greg Connell gjorde Malin alltmer konkurrenskraftig även på längre sträckor som 400 och 800 meter frisim. Det första SM-guldet kom faktiskt på 800 meter frisim 1990.
Därifrån inleddes en period då Malin dominerade svensk medel- och distanssimning. Hon tog fem raka tripplar på 200–400–800 meter frisim på kortbane-SM åren 1990–1994.
Därefter följde segrar på 400 och 800 meter frisim 1995, nu representerande S 02 i Göteborg.
I långbana var facit nästan lika imponerande: tre raka tripplar på 200–400–800 meter frisim åren 1992–1994 samt segrar på 400 och 800 meter frisim 1995 och 1996.
Lägg därtill ett stort antal lagkappssegrar, inte minst på 4×200 meter frisim där MKK mellan 1989 och 2001 vann alla SM-guld utom ett.
Totalt blev det 33 SM-medaljer i MKK:s färger, varav 24 av ädlaste valör.
Utmärkelser och landslag
1989 tilldelades Malin Malmö Idrottsföreningars Samorganisations pris som Malmös mest lovande idrottstjej. Året därpå utsågs hon till Årets Idrottskvinna i Malmö.
Samma utmärkelse fick hon även 1992 och 1993.
Landslagsdebuten på seniorsidan skedde vid Europacupen i Rom 1990 och följdes av VM i Perth 1991, där bästa resultat blev en B-final på 400 meter frisim.
OS och internationella mästerskap
1992 blev Malin uttagen till OS i Barcelona, främst som lagkappssimmare på 4×100 meter frisim. Hon var även anmäld till 200 och 400 meter frisim individuellt.
Efter ett starkt lopp på 200 meter frisim fick hon även chansen på 400 meter och tackade för förtroendet genom att simma in på sjunde plats i OS-finalen.
Hon simmade även final på 4×100 meter frisim där laget slutade sjua – de bästa OS-placeringarna för en MKK-simmare sedan sammanslagningen 1982.
EM 1993 i Sheffield blev kanske karriärens individuellt bästa mästerskap. Malin slutade fyra på 200, 400 och 800 meter frisim, med marginaler på bara hundradelar till medalj.
Tiden 8.39,76 på 800 meter frisim var svenskt rekord och stod sig i 15 år.
Som ankare i lagkapperna tog hon dessutom silver på både 4×100 och 4×200 meter frisim.
Senare år och avslut
VM 1994 i Rom blev resultatmässigt tyngre än väntat. Formen infann sig inte och resultatet stannade vid en tredjeplats i B-finalen.
1995 flyttade Greg Connell till Göteborg och S 02 – och Malin följde med. Samma år tog hon sin första individuella mästerskapsmedalj vid EM i Wien, ett silver på 200 meter frisim.
Den sista internationella mästerskapsmedaljen kom vid kortbane-VM i Göteborg 1997, där Malin var med i laget som tog silver på 4×200 meter frisim.
Malin deltog även vid OS i Atlanta 1996 och VM i Perth 1998, men utan större framgångar.
Livet efter elitkarriären
Efter simkarriären studerade Malin språk vid Göteborgs universitet och arbetade därefter som översättare.
Idag arbetar hon som medicinsk sekreterare på GHP Ortho Center/IFK-kliniken i Göteborg.
Malin har också inlett en ny karriär som masterssimmare och tävlar både nationellt och internationellt. Hennes största framgång hittills är ett europarekord i mixlagkapp.
Precis som tidigare är den största drivkraften gemenskapen inom simningen – att åter få tillhöra simmarfamiljen och att fortsätta utvecklas, om än på en annan nivå.
