Tord Andersson
Tord Anderson – simhoppseleganten
”Han var den store eleganten och han var superseriös.” Så svarar hans kolleger inom simhoppningen när man ställer frågan vad som karakteriserade Tord Anderson som simhoppare och idrottsman.
Elegansen i simhoppningen, som var Tord Andersons speciella kännetecken, hade varit ett särtecken för de bästa simhopparna ända sedan simhoppningen kom med i de olympiska tävlingssammanhangen 1904. När vi skruvar fram klockan till våra dagar har sporten gått mer åt det akrobatiska hållet. Men mer om det längre fram.
Fakta
Namn: Tord Anderson
Klubb: Malmö Simsällskap
Idrott: Simhopp, men också simning, golf och vindsurfing
Född: 11 mars 1942 (fyllde 75 år 2017)
Familj: Hustrun Margareta, barnen Jenny (1971), Lisa (1974) och Linus (1977)
Utbildning: Fyraårigt gymnasium på Latinskolan i Malmö samt ingenjörsutbildning på Chalmers i Göteborg
Föräldrar: Mamma Ingrid, gymnast och medlem i den svenska uppvisningstruppen vid OS 1936, samt pappa Sten som simmade, simhoppade och var gymnast
Uppvuxen: Malmö, Beridargatan
Så här började det
De flesta sim- och simhoppskarriärer för Malmöbor födda på 1910–1940-talen har sitt ursprung vid Ribersborgs kallbadhus. För Tord Anderson var det precis likadant.
En tidigare ordförande i Malmö Simsällskap, herr Carling, bodde granne med familjen Anderson och påverkade att den unge Tord skulle börja simma. Det ledde till att han tog sitt första pris i simning redan som femåring.
Skrönan säger att det ofödda barnet Anderson redan innan han såg dagens ljus var medlem i Malmö Simsällskap. Birger Buhre hade hittat en kommunal satsning där gravida kvinnor anmäldes till simskoleverksamheten. Resultatet blev att Tord stod i kö till Malmö Simsällskap mitt under brinnande världskrig.
Tord upptäckte tidigt glädjen i svikten på Ribban. Dåtidens svikter var av trä, täckta med kokosmatta – långt från dagens aluminiumkonstruktioner.
Simhoppningen tar fart
Det skulle dröja tills Simhallsbadet öppnade 1956 innan Tord på allvar fastnade för simhoppningen. Förste badmästaren Östen Östman startade en kommunal simhoppskola för Malmöbarnen, som senare övergick i klubbverksamhet inom Malmö Simsällskap.
MS hade redan 1911 fått sin förste svenske mästare på herrsidan i simhopp – Alvin Carlsson – som också blev klubbens första OS-deltagare 1912.
När Simhallsbadet öppnade delade Malmö Simsällskap och SK Ran upp idrotterna mellan sig. Ran tog hand om vattenpolon och MS ansvarade för simhoppningen.
För Tord blev åren efter öppningen inte bara simhopp. Han tävlade även i simning och tog DM-medaljer i lagkapp på 4×100 meter fritt under slutet av 1950-talet.
Träningen präglades av ”trial and error”. Simhoppsprofilen Lennart ”Stålis” Lindén fanns ofta vid kanten – och ibland i vattnet.
Skämthoppningen var också en del av verksamheten. Under 1950- och 1960-talen var detta en populär konstform som både roade publik och gav simhopparna en extra inkomst.
Tord Anderson listar
Mina tre stora idrottsliga ögonblick:
1. Silvermedaljen på EM 1966 – mitt största, bästa och vackraste idrottsögonblick.
2. Prispallen i Bolzano tillsammans med Klaus Dibiasi och Giorgio Cagnotto – världens mest prestigefyllda simhoppstävling utanför mästerskapen.
3. Ett SM inomhus i Göteborg då jag fick en 10-poängare av domaren Birte Hanson efter ett 1 1/2 tyskt i gruppering. En bekräftelse av yppersta klass.
Genombrott och internationell karriär
Simhoppningen på allvar tog fart när studierna på Chalmers inleddes i början av 1960-talet. Träningsmiljön i Göteborg med Harald Hansson, Roar Lökken, Christer Sandstedt, Jan-Erik Ewald och senare Ulrika Knape blev en stark drivkraft.
Genombrottet på nationell nivå kom sent – som 23-åring 1965 – då Tord tog sitt första SM-guld. Det var det första skånska SM-guldet på 51 år.
Idrottsliga meriter
EM-silver på 3 meters svikt 1966
OS-sjua 1968
EM-deltagare 1970
25 SM-guld (13 inomhus, 12 utomhus)
Skånes Simförbunds guldmedalj 1965 och 1966
Höjdpunkten kom vid EM i Utrecht 1966 med silvermedalj efter Vladimir Vasin. Två år senare blev det OS-debut i Mexico City och en sjundeplats.
Avslut och yrkesliv
Den 13 juni 1973 gjorde Tord sin sista tävling som simhoppare i en fyrlandskamp. Dagen därpå började han sitt första fasta jobb på Nils P Lundh. Då var han 31 år.
Yrkeskarriären avslutades vid 65 års ålder som kalkylchef på NCC, med Öresundsbron som avslutande projekt.
Livet efter simhoppningen
Efter karriären tog vindsurfingen över, främst som brädbyggare. Tord byggde över 100 brädor. Därefter blev golfen huvudintresset, med spel på Söderslätts GK och Flommens GK. Ett handicap på fyra vittnar om både talang och träning.
Kuriosa
Tord avslutade simhoppskarriären samma dag som han fick sitt första fasta jobb – 14 juni 1973.
Stens brygga i Skanör är uppkallad efter Tords pappa, som under många år ansvarade för bryggan.
Det svåraste hoppet i karriären var 1 1/2 volt framåt med tre skruvar, svårighetsgrad 2,9.
Tord om simhoppningen då och nu
”Idag är simhoppningen väldigt mycket akrobatik. Fokus ligger mer på svårighetsgrader än på elegans.”
Om det vackra i hoppningen
”Isanderska hoppet med en halv volt – ett hopp som till 95 procent bygger på skönhet och känsla – då är simhoppningen som vackrast. Rentav en konstform.”
Röster om Tord Anderson
Pär Berg: Han hade en otrolig elegans. En hoppare av den gamla skolan – stilren och kontrollerad.
Ulrika Knape: Tord lärde mig att ”se hoppet”. Hans elegans är på väg tillbaka i sporten.
Mats Lindberg: En ledartyp i det svenska simhoppargänget under många år.
Christer Sandstedt: Tord var seriös. Tränade hela året. Vi stöttade alltid varandra.
Lennart ”Stålis” Lindén: En perfektionist. Elegant, noggrann och seriös – i allt han gjorde.
Hur svensk simhopp föddes
Ernst Brandsten, född 1883 i Karlskoga, räknas som den amerikanska simhoppningens fader. Tillsammans med sin hustru Greta Johansson, Sveriges första kvinnliga OS-guldmedaljör, lade han grunden till USA:s dominans i simhoppningen under större delen av 1900-talet.
Simhoppningen gjorde OS-debut 1904 för herrar och 1912 för damer. Under de tidiga åren var Sverige sportens vagga.
Brandsten dog 1965 och Greta Johansson 1978. Deras historia skildras i filmen ”Guld-Greta – en hisnande kärlekshistoria” av Jens Lind.
